Vecka 38: Kursrutinerna har stabiliserat sig.

Lagom tempo på det mesta, både förberedelser, svampletning och undervisning i båda mina grupper för nybörjare. Trots torkan så växer en del svampar ändå, antagligen för att deras klockor kräver det innan hösten sätter in på allvar. Nu verkar det som om de allra sista sommardagarna har passerat. Båda kurstillfällena hade jag med mig en rad olika svampar så eleverna kunde se och ta på exemplaren. Trots dåligt ljus, dvs fel färgtemperatur, kunde man få rätt känsla vid färgbedömningen. Tror nog att nästa gång får jag ta med mig en belysning som är rättvisande. Många gånger blir färgen ganska olika från dagsljuset och då stämmer inte färganvisningarna i facklitteraturen. Förvirrande.

       Fredag körde Anders L och jag till Åkulla i Hallland där vi skulle vara med om Svampkonsulenternas årliga svampträff och besöka verkligheten, väl förberedd för ca 60  svampkonsulenter samt sponsorer och stödmedlemmar. Boendet var mycket blandat men jag var ändå ganska nöjd med en ministuga, 4 bäddar utan rinnande vatten eller toalett. Har varit med om värre i det militära men roligt var det att träffa nygamla vänner, samarbeta ute i naturen som också där var lite sparsmakad betr svamp. En storm drog över bygden och fällde en del träd över vägar vi skulle använda. Det tog lite längre tid än beräknat att runda hindren. Alla som deltog delades upp i fyra grupper för att minska på antalet bilar. Fyra grupper till fyra olika områden. Syftet var att finna så många arter som möjligt. De typiska arterna i bokskog var de samma som i sydligaste Skåne. Mängder av flugsvampar, giftiga stubbsvampar, spindlingar, pluggskivlingar mm. Men även ätliga soppar och skivlingar. Totalt ca 120 arter fann vi varav ca 100 gick att artbestämma. Dessa samlades på några långa bord till en intern utställning men också till artprovet som skulle avsluta söndagen. Dessförinnan gick några av de ansvarig genom alla svamparna så vi fick en del hjälp till provet. Eftersom jag är för snabb och lätt slarvig så missade jag en del av de giftiga för jag hade uppfattat att bara de giftigaste skulle utmärkas vilket jag ju visste. Hade jag lyssnat lite mer noggrant så hade jag fått godkänt. Men viktigast av allt, jag lärde en del nytt och gör inte om samma misstag igen. Hade ingen aning om att den dödligt giftiga spindelskivlingen kunde vara så liten och tanig för jag har alltid trott att den var ganska kraftig, men så är det inte.
      Efter söndagens lunch besökte vi Elias Fries bardomshem, dvs det som återstod var nu bara en liten byggnad som var uppbyggt som ett museum. Den mannen lär ha provat 500 svamparter och var tidigt fascinerad av växter och svampar och blev snart professor och Sveriges mest namnkunnige på svampar. Hade kontakt med experter runt om i Europa och många bodde hos honom och delade erfarenheter sinsemellan. En kunnig guide ingift i släkten berättade om hans innehållsrika liv.
       I strålande väder körde vi ytterligare 20 mil tills vi kom tillbaka till Svedala.