2016-17 blev min innehållsrikaste tid på länge. Både time-out och koncentrat av de senaste månaderna under 2017.

Halva 2016 och hela 2017 var tiden då det mesta sågs i en slags dimma. Minnesfunktionen var ofta bortkopplad, levde verkligen bara i nuet för att allt skulle bli så bra som möjligt. Ungefär lika stressad som vanligt men tack vare trevliga perioder av kursverksamhet mm så rådde jag ändå över min tid. Både verkligt och overkligt. Samtidigt för att dämpa en del smärta som jag inte vill visa någon.

Med många känslor som jag inte trodde jag kunde känna och som jag så här i efterhand funnit bäst att inte publicera men det textmaterialet kanske kommer i skriven form i någon slags självbiografi som kanske mina närmaste kommer att uppskatta. Inte alls säkert. Mitt innersta var helt enkelt i uppror. Så jag har tagit mer än ett års time-out. Jag har nog alltför ofta tagit på mig arbetsuppgifter som inte varit nödvändiga, t ex denna blogg men samtidigt vet jag att ganska många, definitionsfråga, har gillat min öppenhet. 
Idag är det annorlunda för nu har t o m vanligtvis orädda människor blivit rädda för att lufta både egna åsikter och känslor. Och det är väldigt skrämmande. Det är inte det Sverige jag växte upp i.


2016-14 dec var skilsmässan klar.
Kände ingenting alls vilket bara bekräftade att äktenskapet gått in i ett oåterkalleligt slutstadie flera, eller många år innan. Synd att avsluta en så lång vänskap men inte ens det väckte några känslor. Vi måste nog ha varit väldigt trötta på varandra.
Det borde ha skett innan men jag klarar inte att lättvindigt stänga och låsa en relation som funnits i totalt 47 år utan vidare. Visste att väldigt mycket måste tänkas om, ändras, rättas, bättras och slängas. Det gäller både relationen och allt materiellt som följt med. Samtidigt var det väldigt spännande att på något sätt göra en omstart, ungefär som med en dator som krånglat länge. Kommer skärmen bara vara tom och dö eller faller alla appar och program på plats igen för att sedan arbeta med ny information?

2017 januari: Redan första veckan i januari flyttade fd hustrun till en fin tvåa i västra hamnen medan jag fortsatte mitt sökande efter lägenhet, först i Oxie och sedan i Svedala. Kan inte tänka mig att bo i ett sånt blåshål då varken temperatur eller vindhastighet tilltalar mig så hade vi inte delat på oss tidigare så hade vi ändå bott på varsitt håll 6-8 år senare, men tack vare att jag har gott om kraft så orkade jag med all denna flytt.
Tittade säkert på 30-40 st lägenheter innan en ung mäklare som jag haft kontakt med i flera månader ringde och sa att hon hade hittat den lägenhet jag var ute efter. Efter 15 min träffades vi och jag hade bestämt mig. Lite sliten men högt i tak, stora fönster  både från öster och väster och jag började redan ”möblera” den i min dator. Mycket i vårt hus skulle kastas men jag fick med allt jag ville och behövde. Några dagars tankearbete följde och blev till sist klar så jag visste vad som skulle slängas. Gjorde en granskning på vilken golvyta jag använde en vanlig dag i Käglinge. 50 kvm och den nya lägenheten var 55 kvm. Alltså vad jag behövde men tänkte att skulle det bli trångt så har jag ett par kvadratmil skogar på 10-15 min cykelavstånd.

Tusentals detaljer fick genomarbetas och jag körde nog minst 50 turer med bilen till Sysav förutom det som mina flyttgubbar kastade vid flera tillfällen. Jobbade samtidigt hela tiden med förbättringar på huset, skavanker rättades till, omslipning av golv och rengöring av keramikgolv och skorsten bättrades. Trädgården fick sin vanliga omvårdnad ända fram till första dagarna i juli. Och mitt i allt detta bevakade jag alla svampställen som reagerade på klimatet så tidigt. Sålde en del svampar men höll mig igång och fastän jag nu var helt ensam i huset så var det ingen skillnad med hur det var när hustrun bodde där. Overklig känsla men jag kände mig fri. Tystnaden i huset varje gång jag kom hem var bara skön.

Maj: Min polska väninna som varit sjuk länge bjöd utan förvarning mig på middag med mor, lillasyster, bästa väninna och son på polsk fest då hon fyllde år. Det var väldigt trevligt och D kämpade med sina sjukdomar. Gjorde ont att se, men det verkade som om familjen accepterade mig, både hundar, katter och kakaduan. Vi träffades bara några få gånger det halvåret och jag som vill ha kontinuerlig kommunikation fick inte det. Ingen av oss mådde bra. Framtiden ytterst osäker.

Till sist såldes huset, kanske lite för billigt men samtidigt kändes det bra att bli av med ett stort tungt projekt, på ett sätt, mitt livsverk. Där hade inte hustrun några känslor för min skilsmässa med allt det innebar att lämna minnen och saker som funnits i familjen i så många år. Hon saknade säkert mycket av ”sitt”. Men när beslut är fattade så är det lättare att klara av dem liksom konsekvenserna. Mellandottern hjälpte till att ”stajla” huset men jag kände tydligt att jag inte var populär... Allt var mitt fel. Skönt att veta vad man har folk. Det tog kanske 10-12 dagar och så var köpet beslutat och sedan började den ekonomiska processen.

Två familjer, tillsammans 9 personer tog över och deras barn var i perfekt ålder att flytta in i ett så stort hus. De var harmoniska, kristen bakgrund förstod jag, och stabila och livet framför sig. Jag kände lättnad över att aldrig mer klippa 40+20 m häck två ggr om året, gräva landet vår och höst, klippa gräs i framtiden efter mer än 3000 klippningar. Räknade ut att jag sparade ca 40 tim per månad under ca 8 månader per år. Vad skulle jag göra med de timmarna?

Juli 2017: Målning och anpassning till mitt nya liv. Sov minst 8-9 timmar 8 dagar i sträck. Fullt utvilad efter all flyttning och arbete. Alla möbler kom på plats efter min ritning och jag visste att mycket måste omorganiseras i detalj till hösten. Marie Kondo, en japansk städexpert hjälpte mig att tänka rätt. Kasta allt du inte använt på 3 år, det klarade jag inte men arbetade hårt på att bara spara det jag tyckte om... men jag gör det i omgångar nu. Böckerna är rensade, det mesta av mina referensarbeten är kastade, 22.000 diabilder som ingen är intresserad av är kastade. 3-4000 är sparade till inscanning och nu skriver jag på min blogg igen. Den ska inte vara så känsloladdad som för 18 månader sedan. Mycket har hänt på det personliga planet men jag har skyndat långsamt.

Augusti: Mitt livs första fullständiga ledighet sedan tonåren tillbringades på Bingsmarken med utgångspunkt från en liten stuga jag ”hyrde”. Redan första rekognoceringsturen på kvällen hittade jag tre kg stolt fjällskivling och då visste jag vad resten av veckan skulle innebära. Eftersom D inte var kontaktbar så bad jag en annan väninna att komma för det kändes faktiskt lite ensamt men hon pratar mer än jag så jag fick träna både polska och svenska och det fick mig lite att bli lite gladare. Hon har det lite knapert så det var några trevliga dagar med promenader och utflykter, men vi hade roligt och pratade om tusen saker som har med våra bådas bakgrunder att göra. Hon har arbetat som medicinsk och rättslig tolk vid många tillfällen. Hon kunde svenska bättre än jag konstaterade jag, men hennes dialekt var tydligt polsk men med ett enormt ordförråd. Dessutom kunde hon ryska, franska och japanska... Det blev en utflykt i språkens värld. Och det tack vare en dejtingsida där vi etablerat kontakt och nu är goda vänner vilket var min ambition från början.

September: I slutet av månaden körde Divna, en fd. svampelev, och jag till Lövånger en resa på nästan 300 mil till Svampkonsulenternas riksträff och svampundervisning. Härliga trakter med gigantiska skogar. De hade haft det torrt vilket vi inte hade. Roligt hela tiden men resan var lite tung. Vi träffade många vänner och kolleger där och njöt av samvaron. Vi bodde i en varsin liten stuga. Hemresan, ca 135 mil gjordes i ett enda svep. Hoppades träffa en av mina bröder men vi skulle vara där så sent att det inte var genomförbart så det blev enkelresa i en följd. Kl 05 var vi framme och sedan vid ca kl 12 var jag utsövd.

Oktober: Två svampkurser startade och jag var väl förberedd och kunde för en gångs skull slappna av för svamptillgången var enorm. Sammanlagt 30 elever fördelade på tre unika kurser. Hittade mängder med arter jag aldrig hade sett förr och kunde många gånger besöka samma fyndplats med olika grupper och alla plockade vad de orkade och hade lust till. Flera utflykter med andra föreningar skedde också vilket förmodligen kommer fortsätta 2018 också. Lärde mig mycket hela tiden, särskilt sådant som inte beskrivs i litteraturen och minst 4 dagar per vecka var det kursverksamhet och två andra letade jag själv och mycket torkade jag i min professionella svamptork. Förråden är fyllda.

November 18:e Invigningsträff (och 71-årig födelsedag utan särskild hänsyn tagen) och många kunde komma vilket gladde mig. Synd att en del inte kunde men kanske på lite sikt. D. kunde inte eller orkade inte, jag har börjat vänja mig vid att vi inte ska bli ett par. Prognosen är dålig. Mitt humör är inte på topp men jag balanserar dagarna som om det vore på slak lina. Ibland går jag några steg och ibland tappar jag balansen. Här fanns vänner som jag känt många år och ganska många bara några få år i varierande åldrar. Istf italienskt mat-tema, så blev det polskt vilket uppskattades då många av rätterna var helt obekanta för typiska svenskar. Fick hjälp av Divna med barn, Marta, tolken, och några fler frivilliga. Har fina minnen från den kvällen då nästan allt var klart i lägenheten.

Resten av november-december. En del reklamarbeten dök upp och jag ägnade tid åt både motion och svampletning men kurserna var slut. Julafton hos äldsta dottern och alla i min gamla familj träffades. Jag var jultomte, vilket Silas 10 år uppskattade mycket medan Agnes 3 år såg mycket misstänksamt på mig... Några timmar senare besökte jag Divna med familj samt några av deras polska vänner men min kapacitet var låg att äta mer julmat. Kl 24 var jag hemma. Minns inget av det nya året mer än att det var mitt livs första ensamma nyår och konstigt nog kändes det riktigt bra. Hoppas 2018 blir desto bättre fastän framtiden är ytterst osäker. Har i alla fall ganska många vänner som jag gläder mig åt. Mina barn tänkte jag skulle låta vara ifred. Känner inte för curling. Har aldrig gjort det. Det märks på mina barn och relationen till mig.