April 29 Söndag:
Sov länge och fortsatte med bildarbete och annat som legat på önskelistan och slutligen körde jag till gymmet, första gången på 5 veckor. Kände bara lite av mitt losshostade revben (misstänker att det kan vara två för jag har varit tvungen att ta smärtstillande hittills i 30 dagar), främst vid bänkpressen kände jag av skadan men alla andra övningar fungerade bra. Sedan körde jag till Malmö södra bokskog och gick en lång runda med vandringsstavar och var helt begeistrad över hur otroligt vacker vår bokskog kan vara i detta tidiga skede. Efter en halv timmes uppvärmning klarade jag av att jogga med stavarna också. Många av bilderna jag tog blir säkert akvareller till vintern. Total träningstid 2 timmar. Nu måste jag i fortsättningen klara minst 1 till 1 1/2 timme varje dag. Målet är att få bort min lilla mage och att på sikt börja kunna jogga igen. Känns avlägset då jag en gång i tiden med lätthet gjorde milen på 33 min på asfalt och 35 min i kuperad terräng. Vemodigt att veta att jag aldrig kommer i närheten. Hoppet spirar i alla fall att jag kan bli ungefär lika bra som mina jämnåriga.Träningsdisciplin har jag. Är dock rädd för att jag är för otålig och går sönder. Ska varva med terrängcykling för det är mycket skonsammare.
April 28 Lördag:
Märklig dag. Som vanligt tog jag itu med disken allra först. Är jag för sömnig på kvällarna eller vad... Kaffe och ägg bryggs/kokas, disk rensas/diskas/torkas ibland manuellt. Har funderat på diskmaskin men vinner mest tid om man bara tar i diskobjektet en gång, möjligen även vid sköljning.
Vid 12-tiden tog jag mig tid att tvätta av bilen sedan påskrundan och dammsuga den. Totalt 20:- vid en sk självtvätt här i Svedala. En ung man stannade för att fylla på diesel och det var en ganska liten bil, perfekt för två men kan ta även två gäster. Frågade om bilstorlek, ålder och utrymmen. Han nappade direkt. Såg ut att vara välbärgad 08. Han körde ensam, ingen partner alls, bara två månader i Europa ensam. Hans vänner begrep ingenting, men det gjorde jag. Fick titta på utrymmena och gamla husvagnsminnen sköljde över mig. För ett ögonblick längtade jag tillbaka till den tiden.
Körde hem, klädde om, begav mig till Käglinge Naturområde (där jag bott som granne i 35 år och sett växa upp från förgiftad sandöken till ett område med många lövträd, några få barrträd samt mängder av buskarter som mest andades trädgårdsväxter på flykt) mennu visade sig i sin allra bästa klädsel. Hade en svag orealistisk önskan om att finna vårmusseroner. Besökte 12 platser, men inte ett spår avdem. Trodde inte heller jag skulle finna något pga att kylan vi haft varat längre än normalt. Inte ens en rynkhätta fanns, vilket jag brukar se tusentals av på den gräsfria men lövklädda marken. Några tickor på några almar fanns och tegeltickor på björkar men sedan fanns inget mer. Det var nog 18 gr i luften och samtliga träd och buskar var lövklädda i sitt allra första stadium. En gammal bekant sedan 35 år kom med sin lilla döende hund och båda stapplade fram. Vi pratade en stund och lite vemodigt såg jag dem hasande bort mot bostaden, ett hus som stått där sedan 1963. Sista gången?
Mobilia nästa för att köpa pulsband, men de nya fungerade inte så jag måste kontakta Polar direkt. Nu har jag bara 5 veckor kvar tills dess att jag ska minimera min mage, en sådan som jag avskyr, särskilt hos mig och då finns ingen annan råd än strikt LCHF tillsammans med varannandagsfasta. Ett löfte till en kvinnlig vän måste uppfyllas, men jag är van vid konstant hårdträning men på den tiden var jag inte nästan 72.
Malmö Folkets park: Fick igår för mig att titta på festligheterna och minnet av Polens minne av det moderna Polens grundande. Letade länge, fann inget, men mycket folk i den numera vackra Folkets park. Stötte på Ida, yngsta dottern, med sina två flickor. Elli 4 veckor sov. Agnes (3 1/2) gungade och tittade på sin pappa och jag ställde mig vid gungan och gungade till. Då såg hon rolig ut. Det tog en halv sekund innan hon kände igen mig och då blev det mycket skratt. Kusinen satt bredvid på den andra gungan med mamma intill... En stund senare träffade jag Magnus, fd hustruns lillebror med ny flickvän. Vi har tillbringat många timmar på fält och skogar på 70-talets början för att besöka naturvärda platser, tittat på fåglar, orkidéer osv. De skulle titta på nyfödda Elli... och jag fann till sist det polska evenemanget som precis tagit slut i Amiralen. Ett glatt återseende med Blanka N (68) som jag känner sedan några utställningar i Svedala. Vi pratade länge om det mesta och lärde känna hennes enda kusin som kommit till Sverige 1971 och som i sin tur kände till några ”kapustor” då hon hela livet jobbat i Malmö kommun och namnen dykt upp lite då och då. Det hade inte kommit så mycket folk, men de ansvariga måste förstå att det går inte att bara göra något enstaka utskick på Facebook och låta 4-5 personer dela budskapet som dessutom endast var på polska. Jag som kan lite kunde stava mig igenom det hela och förstå men unga svenskafödda barn till polacker får aldrig se utskicket kan ännu mindre läsa det. Katastrofal lay-out, 1800-talsmässig... Det skulle bli rockkonsert vid 19-tiden. Skulle förvåna mig mycket om det skulle komma många. Synd, det finns många enormt duktiga musiker i det landet men språket gör det omöjligt att komma in i Sverige såvida de inte sjunger på engelska.
Vid 19-tiden var jag hemma och magen påminde mig om att laga till lite mat...
April Fredag 27:
Hela veckan har jag rensat i gammalt digitalt material när jag återtagit arbetet med hemsidan och bloggen men ändå låtit mycket vara kvar, mest för att visa bredden. Sannolikt kommer jag banta bort mycket av mina trycksaker och annonser som jag inte producerar så mycket av och inte vill göra det i större omfattning. Några kunder hjälper jag gärna och det får räcka.
Fick ett ”städryck” och fintorkade golv och hörnor och aldrig kunde jag tro att det kunde bli så smutsigt fastän jag aldrig satt min fot där. Får nog omvärdera städningen... Blommorna får sin regelbundna skötsel och det svarta golvet visar mer damm än vad som är nyttigt...
På dejtingfronten inget särskilt nytt. Den vanligaste gången är att ganska många tittar på min profil, ”lajkar”, sätter upp mig som ”favorit” eller ”flirtar” och någon enstaka skickar ett mail men sedan klingar allt av och jag tror att de flesta i min intressesfär är ganska försiktiga och är nog inte riktigt klara över om de egentligen vill ha en ny partner. Jag velar själv även om jag är intresserad, men inte nu... Däremot har jag några vänner som jag träffat på Match.com men allt är också avvaktande. Märker dock att jag har mycket lätt att få kontakt i verkligheten, tex på exkursioner, både egna och andras, ute i joggingspåret, på gymmet osv. Vad som kommer ut av allt detta får jag se. Har svårt för att visa starkt engagemang då jag ännu inte har släppt hoppet om D. Men jag har kommit så långt att jag kan tänka mig att det aldrig blir något. Känns som en befrielse, framför allt när det gäller handlingsförmågan. Jag avskyr att sväva i ovisshet och vill komma till beslut, hur det än blir. Antagligen måste mognadsprocessen fortsätta ytterligare en tid medan jag träffar mina nyaste vänner då och då. Det är mycket enklare med vänner/väninnor. Ev känslor får komma spontant efter hand. Känslor som fått sina törnar är svårare att hantera och glömma. Är de blandade med besvikelser och överdrivna förväntningar blir det ännu jobbigare. Dumt att utsätta sig för sådant, fick nog redan som tonåring.
April Lördag 22: Följde med Svedala Naturskyddsförening första gången på en utflykt till bi- och humletrakter. Vi blev 10-12 st och guiden var verkligen kunnig. Kunde på en tiondels sekund arbestämma 3-4 mm stora (små) humlor och bin. Ett naturvårdsområde nära Maglarp vid sydkusten var rätt plats och skydd för dessa små och nödvändiga varelser. Ska vara med om fler sådana utflykter... Behöver lära mer, särskilt som jag börjat fundera på att kanske bli naturguide... Några av mina svampkonsulentkolleger har blivit det och berättat att då kan man ordna utflykter utom svampsäsongen också och behöver inte vara orolig om svampsäsongen är artfattig och ökenlik.
Analog och digital bildkreatör, grafisk formgivare och företagare sedan 1970. Nu även pensionär, akvarellist och svampkonsulent med kurser på programmet. Söker svampar och naturmotiv i sydskånska marker. Avbildar, beskriver och bevakar dem från min mountainbike året runt. Både snabbt och i lugnt snacketempo (grunden till all uthållighets- och uppbyggnadsträning) – för hälsans skull. Bloggen är mest minnesanteckningar. Kanske inspiration för dem som vill fylla livet med något värdefullt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar