Vecka 16-01: Vardagen i Svedala börjar infinna sig...

April 18:
Äntligen är det dags att ta itu med deklarationen för huset. Gunnel o jag letade efter vissa huspärmar som vi slutligen fann på vinden. Ett mödosamt arbete väntar men i pausen testade vi för första gången Maderiet, golfrestaurangen i Bokskogen. Underbart gott som vanligt. Inte en enda gång har jag varit missnöjd eller besviken.
       Första dagen jag kunde cykla ut i skogen i kortbyxor. Den frihetskänslan är underbar. En någorlunda vindsäker tröja höll ev vindkyla borta men vid 21 gr känna allt underbart. Inget grönt på träden utom snart bristande knoppar på kastanjerna. Valde genvägen via Bökebergsvägen direkt mot södra Bokskogen och sedan en runda för att för säkerhets skull kolla kantarellställena. Den plötsliga värmen kan göra underverk men det var för tidigt. Inga markväxande svampar alls under två timmar. Gjorde inget alls för det är härligt att se långt in i lövfattig skog. Man ser alla gölar som glänser i svackor och på avstånd och då är de blåfärgade av himmelsljuset. Farten var för mig lite för hög för jag kände tydligt att konditionen är dålig. Sånt struntar jag normalt i för det är ändå bara fråga om ca 2+2,5 månaders cykling och så är formen ganska god.
Vitsipporna däremot började komma fram i milliontal och ramslöken dök fläckvis upp på många ställen. Plockade för några dagar sedan och det blev ovanligt drygt. Kanske lite väl starkt vilket kändes konstigt då i receptet rekommenderades det vitlök! Nu vet jag vad som fattades: Glömde Västerbottenosten som definitivt gör peston mildare... Skall åtgärdas!

Kallerholm till Påsken:
Några få turer ut till våra skogar för att dels promenera och titta på nedbrytande svampar med Divna, en av mina svampelever. Alltid skön trots låga temperaturer. Längtade bara till våren som så småningom kom ganska plötsligt trots både kyla och snöfall till Påsken då jag passade på att dels ställa ut på Kallerholm söder om Svedala men dels att hjälpa till med en hel del trycksaksarbete som blev överraskande stort. Får väl betrakta det som ideellt arbete. Blev bekant med en hel del intressanta konstnärer och som jag förhoppningsvis ska förbli vän med i fortsättningen. Ilona och Adam Swat, dotter och far, ställde ut. Adams explosiva färgtavlor gillade jag mycket. Bengt Törners hästskulpturer var fantastiska, Danuta Kolsuts kyrktavlor, naivistiska, färglada och humoristiska som visade kontrasten mellan svenska och polska kyrkor och anläggningar. I Sverige är det tomt och dödstyst. Hennes önskan om Anderslövs kyrka visade hur mycket folk som rör sig kring en polsk kyrka. Hon sålde en av ”kyrkmålningarna”.
      Tyvärr blev inget sålt, inte ens de som var riktigt bra, t o m i internationell klass men ibland är det tillfälligheter med besökarna och olyckligt väder. Svårt att förutsäga.

Februari-Mars:
Vintern kom sent och blev kall. Det bästa var att isarna frös till och en vän till mig och jag åkte ut på Fjällfotasjön och till min förvåning och lite skräck så var min balans mycket sämre än vad jag mindes fyra år tidigare då vi både skrinnat ganska många gånger både på Fjällfotasjön, Yddingen, Arriesjön och Västra Ringsjön. Då kunde jag direkt med långa skär ge mig ut på isen och med hjälp av stavarna ta fart. Underbart på blanka svarta isar och cykelbenens muskler fortfarande starka för att inte tala om balansen. Nu inser jag att det går inte göra längre uppehåll när det gäller det fysiska...

Januari-Februari
Konsten att städa effektivt och långsiktigt:
Fann boken om städning av Marie Kondo som introducerade rätt tänkande för hur man ska städa. Kasta helt enkelt bort det du inte använt på ett visst antal år. Kan kännas svårt ibland men oftast finns inga sakskäl till varför man ska spara på sådant man aldrig använer.
Huvudtanken bör vara, kasta allt utom ca 20-30%. Då får man mycket plats över och det man har kvar minns man bättre för att man dels använder det och dels tycker om det.  
Lägg alltid tillbaka en pryl, ett plagg ett tillbehör där du bestämt dig för att förvara det. Då kommer du aldrig mer att leta efter det du behöver.
     Började med böckerna där jag redan kastat mycket. Det finns mer att kasta där men när jag kom till alla mina bilder, blev det svårare. Efter två veckor kastade jag 22.000 diabilder, sådana jag aldrig kommer att titta på eller använda. Kändes bara befriande. Resten ska fotograferas från album och skannas. Undrar om jag inte ska banta det senaste kraftigt också. Med vem ska jag titta på gamla bilder? Kommer barnen att titta på det inscannade för i deras värld är också familjen kraschad och ger bara dåliga minnen. Det som varit bra bär de ändå med sig, utan bilder. Får avvakta.

Januari : 2018 började med en mjukstart och samtidigt förberedelse till alla aktiviteter under det kommande året.
Efter en stillsam nyårsafton utan gäster så orkade jag inte ens titta på det onödiga nyårsfirandet. Sov länge och kunde sedan påbörja några arbetsprojekt för en av mina kunder. Måste säga att jag uppskattar livet utan stress och måsten. De följande veckorna och månaderna växlade dagarna mellan traditionellt arbete och sortering av gamla ägodelar.