Vecka 45:

Vecka 44: Ju mer man gör sig av med av ägodelar desto lättare blir livet... och nu var kurserna slut.

Ju mer man gör sig av med av ägodelar desto lättare blir livet... – Det är ju något alla hållder med om men väldigt få som gör något åt det. Möjligen de som börjar bli gamla och inser det verkliga värdet i meningen. Det har jag gjort länge, men samtidigt har jag inte varit så mogen som jag önskat.
     När då en container stod på gården och alla hyresgäster kunde kasta överflödigt gods så insåg jag att jag skulle göra det också, men eftersom min stroke, dvs mina läkare tyckte inte att jag skulle ta i och några saker var mycket tunga så valde jag att anlita en flyttfirma som gjorde det på ca 1,5 timme inkl körning och avlastning då tiden gick ut redan vid 12-tiden på måndagen. 900:- kostade det och det var det värt. Lägenheten är ännu rymligare nu och lättare att städa. En hel del saker från huset försvann också, blixtutrustning och diverse stativ gick samma väg.
    Onsdag morgon var jag helt färdig med Sporaden, Svampkonsulenternas medlemstidning. Slutoriginalet anlände till Backmans i Gävle ca kl 09.10. De  brukar vara väldigt snabba så på fredag väntar jag mina exemplar i brevlådan...
     Torsdag ska jag 3-4 timmar ägna åt rekognocering igen trots att mina förväntningar på god svamptillgång är magra men det har varit en extrem torka även om förutsättningarna förbättrats något...   
    Fredag fm låg 6 st ex av Sporaden innanför ytterdörren.

Lördag och söndag morgon kl 08.30 körde jag till Vombs fure och guidade två olika entusiastiska vetgiriga svampgrupper i den alltid så härliga skogen. Visserligen var det kyligt men hela tiden fann vi nya fynd. Tack vare Stefan P. som tipsade om Vomb som enda vettiga alternativ efter den långa torkan så kunde jag säga hej och adjö till alla elever som kunde vara med. Känns faktiskt som om jag gör lite nytta i alla fall...
     Söndag eftermiddag släppte alla spänningar och jag sov säkert i omgångar ca 2 timmar och kunde ta igen mig. Veckan framför kändes skön då jag slapp alla plikter förutom ekonomiska och lite annat.

Vecka 43: Allt går lite långsammare, både skönt och trevligt men väldigt olikt min personlighet....

Kanske det är så här min framtid ska bli, dvs mycket lugnare men samtidigt tråkigare. Använder mycket tid till att försöka förstå mig på den politiska situationen i Sverige och det är nästan omöjligt, särskilt som jag har förstått hur mycket intrigerande och många har både särintressen och egenintressen i nästan allt.
    En gång tänkte jag att jag skulle ge mig in i politiken och försöka göra någon nytta där men ju mer erfarenhet jag skaffat mig, mu mer jag läst och observerat så inser jag att det mesta är ganska ruttet. Förstår varför många bra, kloka, intelligenta och produktiva människor ställer sig utanför. Och det senaste halvåret har verkligen besannat den känslan. När t o m familjemedlemmar lägger sig i något de inte har att göra med, dvs den ”heliga” friheten att bevara sin politiska hemvist okänd. Det upprörde mig mycket för ett år sedan då jag på polsk TV såg och hörde hur många familjer oroades över att politiken skär genom familjesamhörigheten. Och så har jag själv utsatts för det. Blod verkar inte längre vara tjockare än vatten. Trodde att politik och religion inte kunde spräcka eller skära itu familjer. Trodde sådant hörde till forntiden. Men inte. Men nu finns något som är värre, dvs politiska uppfattningar och ställningstaganden har blivit mer än Gud!
     Får nog ta sådant med i beräkningen framöver. Snart finns inget ”heligt” överhuvudtaget.
Möjligen vad man tjänar, eller något liknande.
    Nåja, hela veckan har jag tagit det lugnt och har nog aldrig hänt att så lite har blivit gjort men tydliga besked är svårt att få från läkare. Om 2 1/2 månad blir det uppföljning av stroken i Trelleborg och om två veckor ska en gammal rotfyllning göras om. Sedan väntar bihålebehandling än en gång. Det var så nära tortyr man kan komma. 10 sköljningar och dubbla långa antibiotikakurer. Var bra ett tag, men oddsen är dåliga att mitt tandben någonsin ska bli bra.
     Låter som en muntergök. Men exkursionerna blev inställda denna vecka men kommer tillbaka nästa. Ser fram emot dem.

Vecka 42.... Kurserna fortsätter, lika roligt hela tiden...

Nästan skala 100%. Då ser man hur små grankotteskivlingarna är...

Lördag 20 oktober:
Som vanligt är jag alltid lite orolig för att vi ska finna för få arter under exkursionen. De sista fem åren jag kan minnas har det aldrig hänt, inte idag heller. Men 30 ögon ser mer än två, så även idag. Tack alla deltagare för er entusiasm och vetgirighet! Jag återkommer så snart jag har en bra och realistisk idé till sista lektionstillfället. Idag var vi inkl mig, 17 personer. Ingen virrade bort sig, kanske lite, men Vombskogen är inte svår att orientera sig i. Gladde mig över att vi fann förutom alla okända och oätliga svampar:
-----------------------------------------------------------------------
blomkålssvamp
citrongul slemskivling ett flertal
fläcksopp 1
aspsopp 2-3
dystersopp 1 st
smörsoppar
örsoppar
brunsoppar (många)
blodsopp (några)
-----------------------------------------------------------------------
jordmusseron flera
gallmusseron (giftig)
-----------------------------------------------------------------------
flugsvampar 3-4 st och 4 olika kamskivlingar
-----------------------------------------------------------------------
svavelgul slöjskivling (giftig, besk)
rökslöjskivling (god, växer på granstubbar)
föränderlig tofsskivling (granstubbar, god, förväxlingsbar med gifthätting som vi inte fann)
honungsskivlingar 3 olika arter o storlekar (Sveriges mest aggressiva svampar som ger sig på friska granar)
-----------------------------------------------------------------------
kremlor 5-6 st (både skarpa och milda)
kantareller (några fynd, den mest uppskattade)
narrkantareller i många hundratal
-----------------------------------------------------------------------
granblodriska
skogsriska
div tickor varav klibbticka, sidenticka, korkticka och
pulverticka var den ovanligaste, 2 växte på granstubbe
samt
pluggskivlingar i alla olika färger och former
-----------------------------------------------------------------------
mycket små hattsvampar varav grankotteskivling (ätlig), Sveriges vanligaste svamp som börjar växa redan i mars-april. Mycket charmig! Men man bör nog ha lupp när man tillreder de svamparna. Hur många behövs till en rostad macka, kanske 500-1000? Den lär vara väldigt god men är utmaning för uthålligheten. se bilden överst:
Den svampen har jag letat efter 5-6 år och cyklat över milliarder grankottar, men fukt, temperatur och övriga omständigheter har inte fungerat. Men denna dag så stämde allt.
Det sägs att tålamod lönar sig – kanske det och bilden blev härlig, inte sant?

Söndag 21 oktober:  
Malmö Viltvårdsförening önskade en guidning i Vombs fure. Så skedde, men eftersom basnivån var väldigt låg så tog jag med mig en sk roll-up med div fakta som jag gick genom under ca 45 minuter och gav de allra viktigaste plock- och hanteringsråden. Trots den låga temperaturen så var det full aktivitet i skogen...

Med samma entusiasm som tidigare grupper gav de sig in i skogen och med stor variation fann även dessa 16 personer en hel del matsvampar. Skulle tro att fynden var identiska med vad Studiefrämjandets grupper lyckades finna på lördagen. Fastän kl var långt över 12 så ville merparten fortsätta leta. Det är något särskilt hos människan när hon kommer in i ”sök- & finnaläget”. Ingen känner trötthet utan bara fortsätter...

Vecka 39 & 40: Nu går svampkurserna på löpande band och jag blir allt säkrare...

Nu går svampkurserna på löpande band och jag blir allt säkrare beträffande artbestämning och artkunskap. Inte mycket att orda om. Många gånger i veckan undersöker jag olika skogsområden och hade önskat det vore fuktigare ut i markerna och varje gång har jag med mig en del skiftande arter som jag torkar till årets Bökebergs- resp Bokskogsblandning.

Vecka 38: Kursrutinerna har stabiliserat sig.

Lagom tempo på det mesta, både förberedelser, svampletning och undervisning i båda mina grupper för nybörjare. Trots torkan så växer en del svampar ändå, antagligen för att deras klockor kräver det innan hösten sätter in på allvar. Nu verkar det som om de allra sista sommardagarna har passerat. Båda kurstillfällena hade jag med mig en rad olika svampar så eleverna kunde se och ta på exemplaren. Trots dåligt ljus, dvs fel färgtemperatur, kunde man få rätt känsla vid färgbedömningen. Tror nog att nästa gång får jag ta med mig en belysning som är rättvisande. Många gånger blir färgen ganska olika från dagsljuset och då stämmer inte färganvisningarna i facklitteraturen. Förvirrande.

       Fredag körde Anders L och jag till Åkulla i Hallland där vi skulle vara med om Svampkonsulenternas årliga svampträff och besöka verkligheten, väl förberedd för ca 60  svampkonsulenter samt sponsorer och stödmedlemmar. Boendet var mycket blandat men jag var ändå ganska nöjd med en ministuga, 4 bäddar utan rinnande vatten eller toalett. Har varit med om värre i det militära men roligt var det att träffa nygamla vänner, samarbeta ute i naturen som också där var lite sparsmakad betr svamp. En storm drog över bygden och fällde en del träd över vägar vi skulle använda. Det tog lite längre tid än beräknat att runda hindren. Alla som deltog delades upp i fyra grupper för att minska på antalet bilar. Fyra grupper till fyra olika områden. Syftet var att finna så många arter som möjligt. De typiska arterna i bokskog var de samma som i sydligaste Skåne. Mängder av flugsvampar, giftiga stubbsvampar, spindlingar, pluggskivlingar mm. Men även ätliga soppar och skivlingar. Totalt ca 120 arter fann vi varav ca 100 gick att artbestämma. Dessa samlades på några långa bord till en intern utställning men också till artprovet som skulle avsluta söndagen. Dessförinnan gick några av de ansvarig genom alla svamparna så vi fick en del hjälp till provet. Eftersom jag är för snabb och lätt slarvig så missade jag en del av de giftiga för jag hade uppfattat att bara de giftigaste skulle utmärkas vilket jag ju visste. Hade jag lyssnat lite mer noggrant så hade jag fått godkänt. Men viktigast av allt, jag lärde en del nytt och gör inte om samma misstag igen. Hade ingen aning om att den dödligt giftiga spindelskivlingen kunde vara så liten och tanig för jag har alltid trott att den var ganska kraftig, men så är det inte.
      Efter söndagens lunch besökte vi Elias Fries bardomshem, dvs det som återstod var nu bara en liten byggnad som var uppbyggt som ett museum. Den mannen lär ha provat 500 svamparter och var tidigt fascinerad av växter och svampar och blev snart professor och Sveriges mest namnkunnige på svampar. Hade kontakt med experter runt om i Europa och många bodde hos honom och delade erfarenheter sinsemellan. En kunnig guide ingift i släkten berättade om hans innehållsrika liv.
       I strålande väder körde vi ytterligare 20 mil tills vi kom tillbaka till Svedala.

Vecka 37: Kurspremiär och konstutställning i Räng, nära Höllviken

Förberedde mig noggrant inför kurserna, lektion 1 båda dagarna. Filade lite på texter och bilder och det är härligt att träffa entusiaster som jag själv. Fulla av förväntan och svampproverna jag hade med mig räckte länge. Trodde faktiskt inte jag skulle finna tillräckligt många men med lite tålamod gick det vägen. Både lämpliga matsvampar och giftiga, möjligen en som vid större mängder är farlig, pluggskivlingen, som förr ansågs vara en bra matsvamp. Fyllde magen, smakade bra men fördärvade syreupptagningsförmågan på sikt pga de anrikade gifterna som slutligen fick systemet att kollapsa.
    Tillsammans med Eva B från Puggehatten gjorde vi klar föreningens presentationsfolder. Godkändes några dagar senare och tryckeriet skulle trycka den på måndag. Annars ägnade jag mig åt både svampletning och cykling. Känner nu att konditionen börja växa till, inte som för 10 år sen, men uthålligheten är bra och någon gång har jag testat höga pulsnivåer. Normalt 120 pulsslag/min +- 10 slag men någon gång en bit över 160 vilket jag bara gjorde förr. Visar att hjärtat ändå är starkt.
    Mitt livs första jurybedömda utställning hade vernissage på fredagen och jag var där med Vania och hennes granne. Välbesökt, jämn hög kvalitet på verken och stor variation i teknik och motiv. Mer än 50 konstnärer var representerade liksom mina 5 akvareller, tre svampmotiv, en trädgårdsblomstersats samt ett höstmotiv från Bökeberg. Sannolikt bland mina bästa men som så många andra inget sålt. Syntes i alla fall bland ca 2000 besökare. Kanske bra för framtiden. Väl hemma på söndag kväll blev det ca 80 min i Bökeberg i skaplig fart. Känner numera hur dessa fysiska turer börjar bli viktiga.

Vecka 35-36: Återhämtning samt förberedelser till mina kurser och exkursioner

Väl hemkommen från akvarellkursen i Dalarna fick jag tid till att summera intrycken och titta över höstens aktiviteter. På önskelistan stod naturligtvis nästan daglig träning då jag samtidigt skulle granska svamptillgången på de bästa platserna men eftersom det fortfarande var väldigt torrt fick jag utvidga området vilket gav klent resultat. Inte förrän sent vecka 36 blev marken fuktigare, men inte tillräckligt för några volymer, men jag visste samtidigt att svamparnas egna klockor pockade på och en hel del svampkroppar dök upp ändå. Förökningskraften är stark både hos träd och svampar. Så när flugsvamparna börjar visa sig så händer mycket både rejält och snabbt. Med tanke på att de regn som kommer över mina områden varierar mycket i intensitet och mängd så kan de lokala skillnaderna vara stora och så hände. Blodsoppar och karljohan dök upp där jag tidigare inte hade stött på dem men nu gällde det att vara observant.
     Söndagen den 2 september lyckades jag samla ihop ca 25 svamparter varav ca hälften var ätliga och dem berättade jag om på Skryllegården nära Dalby på deras sk Svampens dag. Det kom ganska många med fyllda korgar men inte många hade något ätbart i dem. Detta året är ett ”narrkantarellår” och ”rodnande flugsvampsår” med stora mängder lokalt och flera trodde och hoppades på äkta kantareller som dels är fastare i köttet och ljusare. Ett par visade upp en hel korg med rodnande flugsvampar som de trodde var stolt fjällskivling och hänvisade till Svampguidens app. Förklarade vådan med att plocka flugsvampar även om just dessa är giftiga eller farliga, men förväxlingsrisken är stor till de dödliga, särskilt när svampkropparna är små och man själv är oerfaren... Ändå var de glada för att få den lilla lektionen och visade vad de skulle leta efter. Och skogen börjar bli generös igen.
     Lördagen den 8 september ledde jag en grupp från Trelleborgs naturskyddsförening och var lite nervös några dagar innan för det är inte lätt att samla ihop fyndplatser och samtidigt slippa gå flera km mellan dem. Bestämde mig slutligen efter en kontroll dagen innan att besöka den plats jag känner bäst, Käglinge naturområde, som varit granne till familjen sedan 1982. Då var det en öde sandig kuperad stäpp med buskvegetation och minimum av svampar på den förorenade marken (byggbråte och rester från några reningsverk fulla av tungmetaller, sk rötslam). Idag har svamparna gjort underverk, renat och sanerat samma mark så platsen är en grön lunga utanför Malmö och Oxie med 9 grodarter, smådjur, fåglar och tusentals orkideer och idag med 153 svamparter mot kanske ett 20-tal 1982. 48 arter är ätliga och fastän det var torrt så hade jag undervisningsmaterial hela tiden, nästan 3 timmar. Egentligen fantastiskt att naturen är så självläkande. När människor sanerar, så kanske de lyckas avgifta det mesta, men jorden är fortfarande sjuk och värdelös. När svampar och bakterier tar vid, så tar det visserligen lång tid, men jorden är bördig, frisk, näringsrik och befolkas av insekter, smådjur och växter. Är full av beundran och det är en fröjd att se och förstå dessa sammanhang.
    Samma eftermiddag besökte jag även Skördefesten i Slottsträdgården som hade minskat rejält mot förra året. Fastän jag gick runt allt 2 ggr så gav det inte så mycket mer än en fin burk honung från ljung. Träffade min fd hustru som koncentrerade sig på sin lilla odlingslott och som vanligt var den fin. Hon har verkligen ”gröna fingrar” medan mina bara blir bruna av trädgårdsarbete.
     Söndag kväll tittade Vania och jag på Valvakan på TV. En flaska champagne låg i kylen för att fira om resultatet skulle gå vår väg men det får bli en annan gång. Intressant blir det att följa alla konstigheter som inträffade denna säregna kväll. Att våra politiskt ansvariga skulle falla så lågt, med tanke på olika påhopp, vuxenmobbing och lögner trodde jag inte var möjligt. Som någon sa, Sverige har blivit en bananrepublik utan bananer...

Vecka 34: Ännu en semestervecka i sydligaste Skåne.

Måndag: En ganska jobbig resa från Boxholm till Svedala. Visserligen vackra vägar men det kändes som om jag ville hem för att både se till lägenheten, kolla posten samt förbereda resan till Skateholm och Bingsmarken på tisdag.
Tisdag: Kom till semesterstället ganska nära stranden vid 14-tiden, bara 32 km från min bostad. Eftersom jag kände till allt sedan förra året så gick ”installationen” snabbt och jag hann med att besöka några ängar där den stolta fjällskivlingen huserar, men inte denna gång. Allt var väldigt torrt så jag insåg att ganska mycket tid får gå åt till att fotografera omgivningarna och till att läsa. Sov väldigt bra på natten.
Onsdag-torsdag: Hämtade Vania, min polenresenär, som kom med tåget till Skurup. Bara 12 km från stugan. Som vanligt fanns mycket att prata om. Vi handlade lite mat och vin och pratade till sena natten. Det finns mycket att oroa sig över och vi tänker mycket över framtiden...
Fredag: Vi hämtade några av de utvalda tavlor som jag hoppas ska bli godkända till en jurybedömd utställning på Solsäter, Räng, nära Höllviken. Över 100 lämnade in sina verk där och jag hoppades på det bästa... Mycket liv och rörelse.
Lördag-söndag: Vania ville hem och då det började regna rejält så inställde jag resan till Svedala där hon skulle ta tåget och körde henne hem. Kändes säkrast så. Resten av vistelsen läste jag mycket på nätet över vad som händer runt om i världen liksom i Sverige. Att vi skulle få en smutsig valupptakt har jag känt länge. Demokratin verkar vara långt borta och hur ska man som medborgare hantera det? Dessutom verkar svenska folket uppdelat och motarbetar våra grundläggande både rättigheter och friheter. Trodde aldrig det skulle ske. Samtidigt finns många underliga krafter på nätet som manipulerar fakta och våra traditionella dagstidningar och media spår på osäkerheten utan att skämmas det minsta. Tur att TVn inte fungerade så jag slapp se alla bedrövliga utfrågningar.

Vecka 33: Lugn början men en häftig tisdag då jag blev osams med en flock bålgetingar... men avslutningen av veckan blev härlig i sydligaste Dalarna på en akvarellkurs jag längtat efter flera år.

Fortsatta förberedelser till akvarellveckan men på tisdag sen eftermiddag ville jag granska mina svampställen då det faktiskt hade regnat lite. På mitt favoritställe ställde jag cykeln mot en ganska stor ek. Gick vidare för att undersöka alla typiska ställen för karljohan. Inte ett spår av dem fastän det började bli fuktigt i marken. När jag skulle ta cykeln upttäckte jag ca 200 bålgetingar som snurrade runt cykeln och angrep den aggressitvt från alla håll. De lugnar väl ner sig, tänkte jag. Det tänkte inte de. Funderade ut en taktik hur jag skulle få tag i cykeln utan att bli biten 10-20 bålgetingar. Försökte några alternativ men de var på hugget. Gick inte att närma sig dem alls. Ordnade till en lång gren med klyka i ena änden så jag skulle kunna dra cykeln med klykan i styret. Fiasko. Flera bålgetingar anföll mig och en lyckades bita mig i kinden med ganska häftig smärta som följd. Hur många såna stick tål man? Jag måste ha tag i cykeln då nycklarna fanns i sadelväskan och att övernatta på platsen var ett dåligt alternativ med 200 bålgetingar, 50 flugor och lika många myggor. Nästa plan: Bröt av en rejäl grangren som jag kastade på cykeln för att förvirra bålgetingarna för det är svårare att ta sig genom dessa barr än ekrarna i cykeln. Snabbt tog jag tag i framhjulet och baxade iväg cykeln 6-7 m och sprang. Ingen följde efter mig. Kollade läget och bålgetingarna var fortfarande ilskna över grangrenen och inte cykeln där jag var tvungen att sopa bort ett tiotal som angrep sadeln. Så stora och så fina de var getingarna men smärtan från det första bettet påminde mest om en bedövning hos tandläkaren som skulle göra en rotfyllning. Smärtan spred sig mot ögat, mot örat och ner i tandköttet och i skrivande stund kl 21.30 har smärtan avtagit. Om jag hade fått 10 eller 20 sådana stick... hur hade jag mått då och med tanke på att jag ska köra långt på onsdag morgon...? Ordnade till bromsarna som fått div törnar vid den omilda behandlingen så cyklade jag hem. Det blev ändå ca 2 timmar. Lade mig tidigt för att vila till onsdagsresan...

Onsdag: Nästan 68 mil med 4-5 korta pauser utmed E4an förbi Motala, Örebro, Lindesberg, Skinnskatteberg och slutligen Malingsbo. Maria Ginzburg tog emot, visade runt och introducerade mig. Var faktiskt först, har aldrig hänt förr.
Torsdag-Söndag: Var helt koncentrerad alla dagarna på teorilektionerna då Maria först demonstrerade olika tekniker och vi 15 elever från Sverige, Danmark, Åland, Finland och Norge försökte hänga med så gott det gick. Ingen var nybörjare. Härligt att se allas koncentration och vilja att lära sig. Ålder ca 50-82. Fin och gemytlig stämning. Om något fattades i materialväg så kunde vi skaffa det i entréen så att vi kunde genomföra våra planer.
     Ett ungt par från Tjeckien såg till att alla blev mätta de tre måltider som ingick i vårt pris. Jag bodde i en liten stuga som passade mig perfekt. Fastän värmen var avstängd så var det tillräckligt varmt. Helt tyst hela natten och jag sov som en stock.
     Ibland fick vi visa upp våra verk och Maria kommenterade. Det mesta hon gjorde var ganska nytt för mig och det var orsaken till att jag ville gå kursen som innehöll metoder för att måla barrträd av olika sorter, undervegetation, stilla vatten och speglingar både nära och i fjärran. Dimmor och avstånd tillika med moln- och himmelsformationer. Egentligen var det bara fem grundfärger vi skulle använda och blanda i olika mixer och nästan alla bilderna vi målade hade dessa som grundelement. En av dagarna misslyckades jag med allt jag företog mig och blev lite nedstämd. En analys av mina papper visade, att trots det ståtliga namnet Langton, så var papperet ganska dåligt. Vatten och färg kom inte alls överens och jag kände mig urusel. Jag köpte det bästa papperet som de hade och plötsligt fungerade allt. Självförtroendet återkom
     Stor visning och omröstning om bästa bild hos respektive elev... Sedan avslutning och applåd för Maria. Kl 13.30 var lunchen slut och jag satte mig i bilen fö att köra nästan 30 mil till Boxholm där min bror Rickard och Gurli bor i ett litet växtparadis som jag alltid beundrat men det visade sig att det var minst 6 eller 7 år sedan vi var där. Känns märkligt att tiden går så fort.